tartini

Idag när jag åkte till träningen så satte jag på en gammal skiva som jag har snott från Ida på jobbet. Happy Birthday kom och jag fick gåshud på armarna. Den är inte speciellt bra i sig men jag förknippar den med en person.

Vi fick en månad eller två och hade det riktigt mysigt i den kalla vintern. Och även om det inte finns tillstymmelse till känsla kvar (elle kanske aldrig fanns någon) så tänkte jag på han. Och på hur snäll han var mot mig.
För snäll. Det var problemet.
Ska jag göra frukost på sängen? Ska jag laga mat åt dig efter jobbet? Fryser du? Vill du ha nåt? Ska jag hämta det?
GAHH!!
Jag vet. Jag är en idiot. För han ville ju bara väl. Men en mamma har jag redan.

Jag klarar inte sånt. Jag vill vara den som tar han om. Inte tvärtom.

Men han är världens goaste kille och jag slår vad om att han kommer bli världens bästa pappa. För snällare finns inte.