tartini

Nu har jag gjort mig redo för min återkomst till London. Packat ner allt jag kan behöva och en massa mera skit.
Jag har duschat och tvättat håret så att jag är någorlunda fräsch när jag kommer till Aaron imorn bitti.

Men nu känns det konstigt att lämna Sverige. Jag tvekar inte en sekund. Men det känns konstigt. Jag vet inte när jag ska kunna sitta vid köksbordet med familjen och prata gamla minnen igen. Vet inte när jag ska skratta åt mamma för att hon får en skrattattack igen. Vet inte när jag ska köra fel så in i helvete och sjunga Nerf Herder låtarna med Johanna igen.
Vet ingenting. Bara att jag inte får komma hem förrän i Januari. Packade ner nyårsklänningen. (Den valde jag för ett halvår sen.) Det känns långt bort att fira in det nya året i London.
Men va fan. Var tid har sin sak. Nu är London min sak. Och jag ska inte slösa bort det på att tjuta för det som varit.

Pappa tvingade mig att tumma på att jag inte skulle träffa nån kille och bli kvar i London. Jag tummade. För Pappa säger att jag hör hemma här. Och det gör jag. Big time.

Imorgon är jag tillbaka i Acton. Det ska bli mysigt. Jag och Aaron ska ha ett litet talk.
Jag berättade för honom att jag hade köpt en t-shirt till honom. Han blev superglad. För en H&M t-shirt. Jag ska bli hans personal shopper nu. Det ska bli kul. För killar som inte bryr sig så mycket om mode kan man lura till vad som helst. Asså inte lura på han fula kläder men coola som han aldrig skulle köpa annars.

På återseende.

Er tillgivne bloggare
Malin Hedberg