tartini

Den har frisorgrejen visade sig vara nagot helt annat an vad jag trodde. Jag trodde att det va nan liten skitgrej och att jag skulle fa en gratis klippning och sa skulle de ta lite kort pa det och ha deras vantrum eller nat. Men icke. Det var en modell-casting for nat som motsvarade London fashion week for frisorer och alla andra som var dar var liksom riktiga modeller som verkligen verkligen ville vara med i den dar showen.
Dom tog polaroidbilder och killarna posade som aldrig forr. Det var en del hetingar dar vill jag lova.

Helt stort. Och dar satt jag och kande mig som en idiot som inte passade in alls. Ville bara ga darifran med min bautaPrimark pase. Men jag vagade inte, och till slut var det min tur att ga in till castinggubben. Da forklarade jag laget. Han sa att de behovde modeller som var urtrotta pa sitt har och skulle lata dom gora i stort sett vad som helst.
Det sa jag bestamt Nej till och sen rusade jag darifran. Fick behallla min polaroidbild. Min forsta och sista bild som modell. Haha. Och jag som bara ville fa en gratis klippning.

Skulle aldrig i hela mitt liv vilja vara modell. Fy fan vilken mijo. Och castinggubben sa att fashionshowen som dom skulle gora om tva veckor passade jag i alla fall inte for. Gubbjavel. Men jag blev inte ledsen. Jag ar ju ingen modell. Men om min hogsta onskan var att fa vara med i den dar showen, skulle jag nog gratit nar jag kom ut. Men jag har ju sett Top model. Sant har far dom sta ut med. Stackarna. Det ar nog inte sa latt som folk tror att vara modell. Antingen ar man for kort, for tjock, har for bred nacke eller allt pa samma gang. Eller sa passar man bara inte. Som jag.

Haret ar fortfarande slitet men det gor inte sa mycket. Nar jag far lon kanske jag kan ga och klippa mig pa riktigt.