mormor.

nu är det över. min mormor är borta. känns tungt såklart, värre än det ska va när en mormor går bort. då ska man säga att det var dags och hon hade levt sitt liv. Men det var långt ifrån dags för min mormor. Hon fick cancer. Hon var ung och borde inte dö än på minst 20 år.

Hon och morfar skulle ju resa ännu mera och vara glada pensionärer ihop. O så blev det såhär. Så snopet.

ähh va fan. det är ingen mening att jag skriver mera. För ingen förstår ändå. Det var ju inte eran mormor som låg där som ett skelett utan hår när hon borde röka, lösa korsord och irritera sig på kändisar med hemska kläder. Det är ju inte eran morfar som sitter och ringer runt till alla som mormor kände för att berätta att hon inte finns mera. Det är ju inte eran mamma som inte kan sluta gråta, inte eran syster som sitter själv i London.

Jag är bara glad att hon fick så bra vård och att hon förhoppningsvis inte hade ont.

Men jag kan inte sluta tänka på hur orättvist det är att min morfar sitter ensam nu samtidigt som deras vänner åker på golfresor till karibien och går på brandy-provningar i sydafrika.



Hejdå. Vi kommer aldrig att glömma dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback