tartini

Tillbaka i Peking efter några underbara dagar i Tandådalen. Men nu när jag är hemma igen får jag den där känslan av depp. Att man vill va på semester hela tiden. Men men..

Aron har gjort sitt bästa och han har vart så jäkla gullig när han ramlat 25 ggr i rad och ändå reser sig tålmodigt upp och försöker igen. Jag brukar ge upp efter en halvtimme när det är nåt jag inte kan.

Men shit va bra mina skidor är. Jag är så jäkla glad att jag köptde dom när jag bodde hemma och hade råd att kosta på mig ordentliga grejer. Svänger av sig själva.

Superbra afterski var det iaf. Jag och Aron hade superkul tillsammans som vanligt.


Grisarna.


Pappan är den som gillar afterskin mest. Han ringde upp alla sina kompisar och höll telefonen så att alla kunde höra vilket drag det var. Sen la han på i örat på dem.'


Lite halvpackade utanför afterskin. Jag och Aron låg mitt utanför dörren på wärdshuset och hånglade. Moget.


Innan finmiddagen.


Restaurangen som vi gick till var så himla fancy att dom hade guldbestick. Men våran familj passar ju inte riktigt in på finrestaurang. Jag vart lite för packad och pratade alldeles för högt. Trodde att en julgran på håll var en upplyst backe i hundfjället. Johanna och jag sprang ut och rökte mellan varje rätt. När servitören kom in med en liiiiten liiiten aptitretare tittade pappa ner i den pyttelilla och säger "Varråå?" Och med all rätt för den lilla aptitretaren såg ut ungefär som spott.




O så har vi ju åkt skidor också..


...eller åkt och åkt.




Aron har aldrig vart snyggare. Jag är lite svag för underställ och mjukisar.


O ja är ju inte så pjåkig ja heller..


"Men kan du ta en bild på mig när jag bär mina skidor då?"







Sjukt kul och mysigt har vi haft det iaf. Och nu längtar jag tillbaka. Aron och jag har bestämt att vi ska jobba i fjällen nån gång. Det har jag alltid lovat mig själv.


EN UNDERBAR RESA HAR VI HAFT I ALLAFALL.