tartini

Min bil brann upp idag. Och jag menar inte brann upp som i det-rykte-lite. Det slog lågor. Stora lågor.

Johanna och jag svänger in på Maxi parkeringen när hon märker att det slår gnistor om hålet där stereon satt. Sen kom röken. Big time.
Då började vi bli lite halvrädda och tog våra påsar och tog lite avstånd. Man vet ju aldrig liksom..

Jag ringde brandkåren. Lät hysterisk. För det var jag.

Då började den fatta eld på allvar. Lågor under bilen. Från motorhuven. Jag fick panik och kröp ner i fosterställning. Massa snälla människor kom och frågade hur jag mådde.

Pappa. Räddaren i nöden. Kom med en brandsläckare och gjorde vad han kunde. Tyvärr räckte det inte. Brandbilen och åtta brandmän kommer och räddar oss.

Jag är fortfarande rädd men efter ett tag slocknar elden.
Andas in
Andas ut
Allt jag kunde tänka var:
Tänk om den exploderar. Och vi dör.  Jag vill inte dö. Jag har precis börjat mitt nya liv. Mitt underbara liv i London.

Nu har jag lugnat ner mig. Känns ganska konstigt. Men jag är glad att jag och min kära syster inte skadade oss.

Jag gick och köpte chips. Ringde C. Han är i Luleå.
Jag som behövde nån att promenera med. Då kom han. Mikael. Vi gick ett varv i pryssgårn och det var precis vad jag behövde. Prata. Om allt.

Imorrn är det tjejerna som gäller.

Gonatt.